Abd Mshiho Karabashi I en ålder av 80 år avled den assyriske författaren Abd Mshiho Karabashi den 24 juni 1983 i Beirut. Sin grundläggande utbildning fick Karabashi vid Deyr-Zafaran klostrets seminarium då han var i en ålder av tio år. Han kompletterade sin utbildning hos Dalabani, som på sin tid var den mest kände författaren bland assyrierna. Omkring 1923 utvandrade han till Syrien.

Från Syrien utvandrade han vidare till Libanon och från Libanon till Jerusalem. Efter 30 års vistelse i dessa länder återvände han på nytt till Syrien. Under större delen av sitt liv arbetade Karabashi som lärare och författare. Efter sig lämnade han ett oskattbart kulturarv. År 1903 föddes Abd Mshiho Karabashi i byn Karabsh, som ligger nära staden Diyarbakir i sydöstra Turkiet. Sitt efternamn fick han efter den nämnda byn. Hans intresse för det assyriska litteraturen väcktes tidigt. Hans morbror Bulus Abd-lahad, som till yrket var präst, lär vara den person som intresserade sig för Karabashis utbildning.

Det var han som lär Karabashi börja studera vid Zafaran klostrets seminarium – då var Karabashi tio år gammal. Vid seminariet i klostret, som ligger nära staden Mardin – också i sydöstra Turkiet -,fick Karabashi sin grundläggande utbildning med behärskning av tre olika språk, nämligen, assyriska, arabiska och turkiska. Men i mitten av 1910-talet – då assyrierna i sydöstra Turkiet utsattes för massakrer – tvingades seminariet stänga sina dörrar. Karabashi, som lyckligtvis kom undan massakrerna, sökte skydd hos fader Yuhanon Dolabani, som vid den tiden var munk men senare blev biskop för syrisk-ortodoxa kyrkan i hela Mardin provinsen. Karabashi stannade hos honom ända till 1922. Sin tid hos Dolabani, som var den mest kände författaren bland assyrierna utnyttjade han mycket väl. Här förbättrade han sin allmänna utbildning samtidigt som han fördjupade sig i ämnet språk.

1922 flyttade Karabashi till Diyarbakir. Till sin by Karabsh, kunde han inte återvända därför att byn, vars befolkning dödades och drevs på flykten, lades under massakrerna till öde. Efter ett års vistelse i Diyarbakir bestämde han sig för att utvandra. Första uppehållsorten blev Aleppo, i Syrien. Hur länge han stannade där är för oss okänd. Från Aleppo utvandrade han vidare till Beirut där han bekantade sig med en bland assyrierna välkände författaren Ishok Bar Armalto, som av Karabashi togs – efter Dolabani – till föredöme när det gäller satsningar inom det assyriska litteraturområdet.

LÄRARE

Som lärare arbetade Karabashi i flera år med tjänstgöring på olika platser av olika länder i mellersta östern. Det lär att han valde lärarbanan först i Libanon där han undervisade i en assyrisk skola i två år. Därefter flyttade Karabashi till Jerusalem där han tillbringade 25 år av sitt liv med undervisning och delvis författarskap. Jerusalem blev inte hans sista vistelseort. År 1951 utvandrade han på begäran av styrelsen för assyriska skolor i Kamishli till Syrien. Också i Kamishli tjänstgjorde han som lärare samtidigt sim vid sidan om sitt lärarjobb sysslade med författarskap. Inte heller Kamishli blev den plats som han skulle tillbringa sitt livs sista dagar i. I början av 1970-talet återvände han till Libanon och stannade där tills han avled i ett slumkvarter i det krigshärjade Beirut.

BARNFÖRFATTARE

När Karabashi tjänstgjorde som lärare i assyriska skolor i Kamishli, upptäckte han bristen av läromedel och barnlitteratur. För att delvis avhjälpa denna brist bestämde han sig för att skriva en serie läroböcker avsedda att användas i undervisning. Denna serie av läroböcker har skiftande innehåll och består av 8 delar som skrevs i Kamshli men trycktes i Libanon. Karabashis läroböcker trycktes om här i Sverige och i Holland. I Sverige används böckerna i samband med hemspråksundervisning och studiecirkelverksamhet. Också för användning i skolundervisning skrev Karabashi en språklära bestående av 3 delar varav trycktes bara den första delen, tyvärr. Av den tryckta språkläran att döma har Karabashi lyckats bättre än sina föregångare beskriva och konkretisera den assyriska grammatiken.

EN VERKLIG FÖRMÅGA

Karabashi var på sitt område en verklig förmåga. Hans verksamhetsområde var inte avgränsat Han ägnade sig åt olika grenar inom den assyriska litteraturen. Antalet av honom skrivna och översatta böcker uppgår till 20 – de ovannämnda ej medräknade. Att nämna bland hans värdefullaste verk är följande: ”Dmå zliho” (utgjutet blod), en skildring av 1914 – 1915 års massakrer som i folkets mun går under namnet (seyfo) ”svärdets år”, ”Kaldo v´ Othur” (Kaldo och Assur), en historisk skildring av Kaldein och Assyrien och en omfattande diktsamling vars innehåll är en beskrivning av olika slags bland assyrierna inträffade vardagshändelser och författarens egna upplevelser.

Till Karabashis betydelsefulla översättningar från arabiska till assyriska hör Gebran Halil Gebrans två verk. Profeten och människosonen Jesus. Bör nämnas också Omar Hajams dikter av vilka Karabshi översatte 351 verser. Betecknande för Karabashi är hans stilart som är klassisk men samtidigt tilldragande.

EN FATTIG FAR TILL TVÅ DÖTTRAR

Om Karabshis personliga liv vet vi inte mycket annat än att han var gift och var far till två döttrar, båda vid liv. Vi vet dessutom att han levde i fattiga förhållanden och i svåra omständigheter. Att han fick flesta av sina böcker tryckta är beviset. Till slut kan vi säga att Karabashi offrade större delen av sitt liv åt folk och dess litteratur. Därför kommer det assyriska folket att alltid minnas honom.

Tidigare publicerad i Hujådå.